Högtider
Heliga män, sadhus, vid Kumbha melafestival i Allahabad (Prayag).
Någon har sagt att det varje dag på året firas en religiös fest någonstans i Indien. De hinduiska festerna är mycket färgsprakande med musik, sång och dans.
Vid Holifesten, som firas till minne av guden Krishnas födelse hittar ungdomar på olika rackartyg, bl.a. går barn omkring och sprutar färgat vatten på varandra och på vuxna.
Divalifesten anses av de fiesta hinduer vara den viktigaste högtiden. Ordet betyder "ljusfesten" och påminner om en blandning av vårt eget jul- och nyårsfirande. Människorna städar hemmet och gör fint. Små oljelampor tänds och hemmet smyckas med blommor och pappersgirlanger. De tar på sig nya kläder och träffar släkt och vänner. Det religiösa budskapet är att det goda besegrar det onda; ljusets seger över mörkret. Många troende lyssnar till berättelser om guden Vishnus inkarnationer (uppenbarelser) på jorden som Krishna eller Rama och deras kamp mot ondskan. Man ber också till gudinnan Lakshmi "lyckans gudinna" som är Vishnus hustru. Festen pågår i fyra dagar och avslutas med att man delar ut presenter inom familjen.
Olika riktningar inom indisk religion
Jainism
Mycket respekterade i det indiska samhället är de 3-4 miljoner som är anhängare till jainismen. Denna religion uppstod redan på 500-talet f.Kr. då Mahavira, precis som Buddha, tog avstånd från prästernas krav på offer och ceremonier till de många gudarna. Det finns inga gudar som kan leda nnänniskan ut ur kretsloppet, predikade de. Det viktiga är att leva rätt så att själen inte hålls kvar i den materiella världen. Mahavira ställde upp stränga regler för att slippa återfödelsen: att inte döda att inte ljuga att inte stjäla att avstå från sexuellt umgänge att avstå från all världslig egendom
Viktigast är att inte skada något levande väsen. Denna princip — ahimsa — är utmärkande för de jainistmunkar som strävar efter att följa sin lärare Mahaviras regler.
Mot slutet av sitt liv hade Mahavira samlat en stor skara munkar som fortsatte att predika hans lära. Själv slutade Mahavira att äta och dog under meditation. Han hade besegrat döden och brutit återfödelsens kretslopp. Han hade blivit en jina (sanskrit, jaina), en "segrare". Därför kallas rörelsen för jainism.
Jainistiskt tempelrum. Många jainister bär munskydd för att undvika att andas in insekter.
Sikhism
Sikherna är ca 10 miljoner och finns i alla delar av världen. De fiesta bor i deltstaten Punjab i norra Indien där sikhismen har sitt ursprung. Grundaren heter guru Nanak och han levde på 1500-talet. Guru Nanak började predika en ny tro på hinduisk grund med påverkan från islam.
Det finns bara en gud och skapare och människan måste nå kontakt med honom för att bli frälst och slippa återfödelsens kretslopp. Guru Nanak lärde att kvinnor är lika mycket värda som män och att kaster inte har betydelse. Tempelbesök och offer tjänar ingenting till. Genom att lyssna till en guru som predikar Guds ord kan människan bli frälst.
Efter Nanak kom det nio gurus som alla predikade Guds ord. Den siste gurun grundade khalsa, sikhernas religiösa orden, och förklarade att Guds röst finns i den heliga boken Adi Granth.
Sikhernas tempel innehåller inga gudabilder men där finns en kopia av den heliga boken. Orginalet finns i sikhernas heliga tempel i staden Amritsar i Indien.
Sikherna förföljdes av islamiska härskare och fick kämpa hårt för att överleva. Därför utvecklades stränga regler för männen, vilka fick försvara religionen med vapen. En sikh får ej klippa hår och skägg. Håret hålls ihop av en kam och utanpå viras en turban. På armen har han ett stålarmband och i bältet en kniv och under kläderna ett par speciella shorts.
Alla manliga sikher bär tillnamnet singh, som betyder lejon.
I Sverige finns i dag ca 500 sikher.
Guruns handlingar står som modell för en troende sikh. Symbolerna påminner om detta. Det oklippta håret står för guds vilja, dolken är motståndet mot det onda, kammen under turbanen betyder personlig renhet och armbandet står för ansvar och tro.